Jag vill skriva, jag vet inte vad jag vill skriva. Jag vill egentligen bara skrika och dra tillbaka klockan och hoppa över det här avsnittet i livet, och då menar jag att det som händer under den tiden inte kan hända. Varför kan man inte styra allt? Varför ska vi stå här utan ett ord och säga till om?

Alla som dör oskyldigt är en riktig smärta. Att en människa kan vara så hjälplös. En av hans kusiner sa några få kloka ord : den som är frisk har tusen önskningar, den som är sjuk har en. Och det stämmer så jävla bra. Alla vi som är friska sitter och dreglar och längtar efter fina saker medans en som är sjuk bara hoppas på att få överleva dagen. Att förlora någon man älskar är en sak alla helst vill hoppa över. Dom man älskar vill man ha vid sin sida resten av livet och när ens drömmer bara rinner ut i sanden, vad gör man då? Jag kan inte förstå, jag vill inte heller. Jag hatar att se människor olyckliga, och speciellt när det är ens närmaste. Du kan säga att det blir bra tusen gånger om, men det blir inte bättre. Den enda som hade kunnat göra allt bra är borta. Jag önskar att allting var bra, jag önskar att jag hade kraften att göra så allting kunde bli bra igen. Men ingen kan ta tillbaka det som har hänt. Och det gör så ont att veta att man inte kan göra någonting, man känner sig så jävla värdelös.

Livet är verkligen för kort för att bråka och hata. Jag undrar hur många det är som lägger ner tid på att vara arga? Man har en chans, och varför inte göra det bästa utav det?

Visst, gå och döda människor, hata alla invandrare, hata alla rasister, MEN det är bara den som hatar som förlorar på det. Alla har någon som älskar en, vad skulle den personen göra om den mister dig? Man har en chans, ta vara på den.